När döden kommer på besök.

Det har varit ett jobbigt dygn nu. Arbetade kväll igår och kväll idag. Magsjukan har börjat ge sig på våningen. Några av våra boenden har inte orkat återhämta sig efter magsjukan. Det har varit ett dygn som varit jobbigt på många sätt.

Tre boende på min våning har lämnat oss på cirka ett dygn. Det känns lite märkligt då det gick så fort. Skänker en tanke till de alla familjer som nu förlorade en make/maka, pappa/mamma , syster/bror och ett syskon. Vila i fred!

Sionister, liberaler och rasister tillsammans.

Imorgon är det minnesdag av förintelsens offer under andra världskriget. Förutom alla judar som mördades var många politiska motståndare till nazismen. Jag kommer inte att delta i arrangemanget av två orsaker. Jag arbetar delad tur imorgon och medarrangör är den sionistiska organisationen Samfundet Sverige Israel. Detta samfund stödjer och hyllar slakten av civila palestinska kvinnor, män och barn i Gaza. Det som hände judarna under förintelsen är grymt och omänskligt men då kan man inte hylla 2000-talet massmord på över 1000 Palestinier. Demonstrationen kommer självklart innehålla judar och medmänniskor som vill visa vördnad mot nationalsocialismens slakt av judar under andra världskriget. Men det kommer också vara deltagare som är sionister, liberaler och Sverigedemokrater som hyllar mördandet av Palestinier och sprider hat.

När en faller mot ruinen, faller vi alla.

En dag när jag var på väg hem i vårsolen sprang jag på Anders som jag känt i många år. Anders och jag spelade i samma hardcore-band och umgicks mycket förr i tiden. Vi springer nu för tiden på varandra med jämna mellanrum på stan och snackar om livet alla mysterium. Senaste gången jag såg honom såg jag att nått inte riktigt vad som det borde. Anders berättade nu när jag träffar honom att det tagit slut med sin flickvän för ett halvår sedan och han fallit tillbaka i sitt missbruk. Han motverka ångest och desperation genom att ta tjack dagligen och när jag träffar honom ska han till en kompis och få tag i valium för att lugna nerverna för lite sömn. Jag blir illamående att se en kompis har åter börjat falla ner i ruinens brant och handfallen att inte kunna hjälpa honom. Han säger själv att han bara är ett tomt skal som tar mig ditt benen tar mig för dagen. Vi gjorde sällskap tillsammans mot betonghusen i Hageby och han berättar hur sönder han känner sig och att han känner sig utlämnad av samhället. Anders har överdoserat vid fyra tillfällen och varit inskriven på psyk. Där fick han hjälp och fått medicin mot ångest och nerverna. Men när han skrivs ut lämnas han handfallen till sitt eget öde på gatan. Anders berättar mycket om sitt förhållande med sitt ex, vilket jag inte tänker skriva om. Det är något Anders och hans ex får reda ut.

Jag och Anders närmar oss Hageby Centrum och jag frågar honom om han är hungrig. Han säger inte har ätit på flera dagar. Jag har inga pengar och tjacket hjälper mig att inte vara hungrig. Vi rör oss in på centrumet för att ta en matbit. Många anser att missbrukare och alkoholister får skylla sig själva eftersom de själva gör ett val. Men är det så enkelt? Anders och jag började diskutera livet, sorgen och samhället. Men vi hamnade många gånger i diskussion om uppväxt och klassamhället.
Anders börjar berätta om sitt uppväxt där han kunde komma hem efter skolan och hitta sin mamma överdoserad på några piller eller handlederna uppskurna. Han berättar att när han åter igen fick åka in med mamma till psyk efter tablett överdos så frågar en läkare om han vill träffa en kurator och berätta om hur han mår. Anders säger vad har jag att referera till då. Jag har ingen “vanlig uppväxt” att jämföra mot min nuvarande uppväxt. Min mamma hade så dålig inkomst att hon fick ut 90.000 kr per år. Ville jag ha pengar fick jag fixa det själv och det genom kriminalitet. Jag vill ha det som alla andra har. Man tittar ju på vad de mer välbärgade ungarna hade och drömde om det också. Anders uppväxt och liv är inte unikt utan ute i Sveriges arbetarklasskvarter finns många som flyr in i missbruket.

Missbruket av narkotika och alkohol är inget människor väljer frivilligt utan är ett sätt att dämpa ångest, förtvivlan och återkommer vid misslyckanden. Anders berättar vidare att han nu både supit och knarkat bort två barn. Jag kan inte se mina barn i ögonen. Mina vänner säger att de fasar över att få samtalet om att jag har överdoserat, säger Anders. Men jag bryr mig inte längre eller jag orkar inte bryr mig då jag inte har nått att leva för längre

Vad som är intressant med Anders historia är att vanliga arbetarklass ungdomar tillåts falla rakt igenom samhällets säkerhetsnät. Men lyckas du inte i detta samhälle är du inget värde och kan sakta tyna bort. Ohälsan och kriminaliteten kommer inte att sluta existera i detta samhälle genom att man tar till med hårdare tag. Lösningen är enkel. När vi uppnår ett ekonomiskt jämlikt samhälle, ett klasslöst samhälle där vi alla har samma människovärde har vi kommit långt att lösa kriminaliteten och ohälsan.

“Anders” heter något annat eftersom för respekt för honom och för hans två barn.

Arbetskamrater bloggar och ledighet snart slut.

Några andra arbetskamrater på våran arbetsplats bloggar också om livet, sina barn, fritiden och arbetet och är klart värt att besöka så jag lägger upp länkar till dessa under sköna bloggar inom kort så du hittar rätt. Nu är nästan tre dagars ledigheten över. Det känns tungt att behöva vänta i flera veckor till nästa gången. Det är nog ända gången man känner sig riktigt utvilad. Inte gjorde jag så mycket av denna tiden inte. Har mest bara vilat upp mig och trängts med folk på stan i jakt på julklappar. Att man aldrig lär sig, samma visa varje år, ute i sista stund. Köpt julklappar till mor, far, lillasyster och mormor. Bara småsaker kvar att köpa och så hitta på rimmen..

Roligt Spel: kasta skor på Bush likt en irakiskt journalist.
http://www.kroma.no/2008/bushgame/

Funderat en del på mitt tidigare inlägg om illamåendet. Känns lite jobbbigt att komma till jobbet imorgon. Ett inte så genomtänkt blogg utlägg vart inte som jag hadde tänkt riktigt och när jag skulle ta bort det dagen efter så har arbetskamrat redan kommenterat det så det var lite försent. Dock så tycker jag frågan om hur arbetsmiljön på enheten bör diskuteras och hur vi ska lösa konflikter i arbetsgruppen utan chef inblandning. Men är någon vi bör lämna utanför internet. Men man lär sig av misstagen och hoppas inte raserat relationer med en del arbetskamrater av ett mindre snedsteg.

NT – yttrandefrihet på arbetsplatserna.

Norrköpings Tidningar har publicerat en intervju med mig som jag gjorde med NT24  och i tidningen för två veckor sedan om yttrandefrihet på arbetsplatser. NT ska köra en artikelserie om detta ämne. Jag var uppringd och förfrågan om jag ville ställa upp vilket jag gjorde efter kontrollerat vad det skulle handla om. Tyvärr är inte intervjun så djup som man skulle önska i ett ämne som är mycket intressant nu i när varslarna haglar tätt runt om i landet.

Jag ger även samförstånds andan en släng av sleven som en av orsakerna att inte medarbetare vågar yttra sig. De känner att toppen inom LO sitter i samma båt som arbetsgivaren. Vilket drabbar medlemmarna nere på golvet. Detta tas tyvärr inte med i intervjun.

 En annan medlem i samma fack som jag blir också intervjuad om när hon sparkades av Kolmårdens Djurpark AB när hon kritiserade brister i säkerheten inne i safariparken.

Anställda vågar inte kritisera sin arbetsivare NT24, (video)
http://www.nt.se/video/?tab=1&mp=4634016&autoplay=true

”En del ser mig säkert som en bråkstake”
http://www.nt.se/ekonomi/artikel.aspx?articleid=4636149

Kritiken kostade Ida jobbet:
http://www.nt.se/ekonomi/artikel.aspx?articleid=4634869

Blir illamående och vet inte..

Det har dykt upp en obekväm känsla i mitt huvud den senaste dagarna när jag varit på jobbet. Indikationer gör att jag blir lite illamående och vet inte om jag ska skriva om det men känner att jag vill lätta mitt hjärta. En medlem i arbetskollektivet på våning 3 där jag arbetar har jag nu fått reda på ska tydligen springa och skvallra för vår chef, inte bara om mig utan om andra också. Detta är inget som kommit fram nu utan funnits i det dunkla en tid, men jag har fattat att allt inte står rätt till. Jag kommer inte namnge någon eller peka ut någon. Jag hoppas den personen ramlar in på min blogg och läser detta och tänker om. Samtidigt har en uppdelning plötsligt dykt upp där man verkar så en vi och dom känsla mellan helgerna. Vad är det som händer just nu på våning 3 undrar jag?

Till den beröda arbetskamraten:

Att springa till chefen och skvallra är ingen bra väg att gå. Du bör fråga dig vilken arbetsmiljö du vill ha på våningen för den kommer inte bli bättre av ditt agerande. Istället bör du om det är något du stör dig på att istället ta detta mellan fyra ögon med berörd arbetskamrat. Att springa till chefen och skvallra är inte bara fegt. Det kallas för rövslickeri och jag undrar vad du är ute efter när du hugger dina arbetskamrater i ryggen. Jag tycker det är synd. Visst gör vi alla fel och vi får stå för konsekvenserna så är det. Men det är nått vi löser mellan arbetskamrater och arbetskamrater. 

Jag avslutar med kärlek och styrka till alla mina arbetskamrater!

Pooltur – Arbetspass på Järvens Äldreomsorg.

Ännu en arbetsdag har runnit ut och tredagars ledigheten närmar sig med stormsteg. Idag vakna jag klockan 06.00 med ett ryk efter enbart sovit fyra timmar inatt. Vet inte vad det är med kroppen när man verkligen vill sova så strejkar kroppen och gör uppror. 06.45 anländer jag till Järvens Äldreomsorg för en pooltur. Jag har två poolturer på fyra veckors schema. Ramlar in ganska seg på morgonen på grund av sömnbrist men ändå laddad för dagens uppgift. Avdelning 1 som är en demensavdelning är tokigt byggd då den är uppbyggd i två enheter med ett trapphus i mellan. Jag vart varmt mottagen på våningen, men det kändes lite svårt att bifoga så mycket nytta då jag inte känner de boende och inte kan läsa journaler. Men man försöker och frågar om man kan göra något. Fanns flera äldre på våningen som var roliga, charmiga och underbara som ramlade rakt in i mitt hjärtat.

Dagen rullar på med väckning, morgontoalett, påklädning, mediciner, frukost och jag hinner inte känna efter hur trött jag är. Klockan blir lite över 10 innan de flesta är uppe. När frukosten sjunkigt ner så ge sig några boende sig ner till träffpunkten för att besöka Frälsnings Armens gudstjänst. Personalen består av 5 personer på morgonen. Fyra är kvar på den stora enheten med 10 boende och en går över och börjar på den lilla enheten med 5 boende. I morgonarbetet springer en ifrån stora enheten i mellan för att hjälpa till.

Idag prickade jag rätt dag för pooltjänst då enhetschefen valde att bjuda på risgrynsgröt och smörgås till sina arbetare. Jag fick äran att äta lunch med de båda enhetscheferna på Järven, chefen för sjuksköterskorna för område 5 och några andra chefer jag inte riktigt vet vart de arbetar eftersom jag hade sen lunch. De frågade lite om Kolmården äldreomsorg och hur jag trivs osv. Jag berättade kort att jag kom inte till Kolmården frivilligt utan tvångsplacerades . Men att jag idag kommit till rätta och trivs med mina arbetskamrater och funkar med min nuvarande enhetschef. När enhetscheferna sakta lämnar rummet sjunker jag ner i en soffa för att blunda 10 minuter innan jag återvänder till avdelningen. Klockan 16.00 är det äntligen utstämpling och byta kläder. Idag är det dags för möte med de andra vårdarbetarna.

Syndikatmötet med andra vårdarbentare inom min fackförening var intressant och diskussionerna var långa. Syndikatet som bär namnet Social och Vård Syndikatet organiserar vårdarbentare inom social psykiatrin, äldrevård, hemtjänst och omsorgen. Nu är klockan 20.30 och jag är trött efter dålig sömn och lång arbetsdag så sängen hägrar. Imorgon väntar kvällsarbete och min undran är om växlandet mellan dag och kväll sliter på kroppen. Det känns så eftersom jag hela tiden sabbar min dygnsrytm.

Trött i kroppen, seg och inte utvilad.

Tisdag och äntligen är jag  ledig efter helgarbetet vilket varit ganska seg helg.  Har det inte varit för mina kära arbetskollegor som roar mig måttligt så hade helgen aldrig tagit slut. Under våran helg så är stämningen alltid på topp och chargongen är hård men hjärtlig. Jag är sliten i kroppen efter haft oturen att östgötatrafiken verkar ha nått otalat med mig och vi andra pendlare och lagt en buss på helgerna som går 05.30 på morgonen som vi tvingas ta när vi börjar klockan 07.00. Sen så är de förtjusande delade turerna ett livsverk någon smart människa kom på. Att arbeta måndagen efter helgen är inte rolig då man inte är produktiv för fem öre utan mest drar runt i korridoren som ett spöke.

Tisdag och ledighet är underbar. Vad har jag åstakommit idag då mera än att ta mig upp ur sängen vid 12 tiden med krämpor som en 80-åring. Jag tog mig ut på stan och drogs med i julens konsumeringshysteri. Köpte en julklapp till min lillasyster, Leah och fick ett sms av mina två småbröder att vi bestämde att vi inte köper något till varandra vilket jag tycker låter som en bra deal. Julen handlar inte om att vara girig och köpa, köpa köpa. Det är nått som gått snett i dagens samhälle. Julen borde vara en tid där man verkligen öppnade för en varm gemenskap där ingen utesluts. Onsdagen fylls med spänning då pool dagen är kommen och jag ska göra ett pass på Järvens äldreomsorg.

ps. bara så ni vet så var Jesus socialist och försvara de svaga i samhället..  där har du hinten..ds

När livet är en fest.

Igår var det fest, eller nja inte riktigt för min del då jag skulle upp och arbeta klockan 07.00 på lördagsmorgonen. Var hembjuden till min pappa, fru och min sockersöta lillasyster Leah för att äta gott, dricka gott och umgås. Mina två små bröder, John och Peter som utvandrat ifrån Norrköping dök upp och hela familjen var nästan samlad. John bor numera i Stockholm och pluggar. Peter spelar fotboll på elitnivå i Lanskrona BOIS så man ser dem inte så ofta tyvärr. Leah och jag låg i hennes lilla säng och tittade på filmen bilar och småpratade. Att en liten tjej på två och ett halvt kan vara så pratglad trodde man inte. Fick inte en syl i vädret där inte. Farsan är omgift för tredje gången och har fått tag i en trevlig kvinna till skillnad mot den förra som jag inte kom överens med. Men, men det var en trevlig kväll och jag drog mig tillbaka hemåt vid 22 tiden för att orka upp på lördags morgonen. Klockan 04.30 på lördagen var det uppstigning i morse och en promenad från min lägenhet nära Hageby Centrum ner till Resecentrum för fortsatt resa ut till arbetet för en härlig delad tur.

Fick idag reda på att det kan komma till ett läge där vi på våning 3 ska få delade turer mitt i veckan. Det är inget jag tänker acceptera. Delade turerna kom till när vi som arbetar inom vård ville arbeta var tredje helg och fick då kompromissa med att arbeta delade turer. Sedan dess har man gått tillbaka till arbete varannan helg och delade turer har bestått . Nu kommer vi troligen få delade turer mitt i veckan vilket jag ser som oacceptabelt. Det räcker med två delade turer på fyra veckor.

Tankesmdejan Arbetarklass snart igång.

Inom kort kommer att Arbetarklass.se har en nystart och ombildat till en mera tydlig tankesmedja. Arbetarklass.se är en tankesmedja med arbetarklassperspektiv.  Bloggen nyttfokus kommer att upphöra att uppdateras för att sattsa helhjärtat på tankesmedje projektet. Ser det som viltigt att lyfta fram andra synsätt som serveras dagligen i media om att roffa åt sig på andra bekostnad och den tomma rapporteringen om klassamhället vi tvingas leva i.

Tankesmedjan Arbetarklass snart uppe. www.arbetarklass.se