Med ena foten i ett blå/brunt parti.

Jag infiltrerade Sverigedemokraterna inför valet 2002 och var uppe som andranamn på kommunvallistan i Norrköping. Vad jag ville med min infiltration var att få en bättre inblick vad som faktiskt döljer sig bakom den polerade fasaden som Sverigedemokraterna försöker hålla upp. Jag söker medlemskap i partiet och kontakten med dem sker per telefon eller e-post. Jag har i samråd med en kamrat bestämt en plan för mitt medlemskap och hur jag skulle lyckas prata mig in hos dem. Sverigedemokraterna använder gärna ordet folkrörelse, men sanningen är att Sverigedemokraterna är ett parti med väldigt få medlemmar och ännu förre aktiva. Efter valet kommunvalet 2006 har flera Sverigedemokrater hoppat av runt om i Sverige och stolarna på kommunfullmäktige står tomma då Sverigedemokraterna inte har några ersättare. Problemet var lika stort med brist på aktiva medlemmar inför valet 2002 som det är idag efter valet 2006. Att som påstådd brinnande medlem var det inte så svårt att lyckas snirkla sig in i partiet eller använda Sverigedemokraternas egna ord, “Det kan slinka in en och annan katt bland hermelinerna“.

Sverigedemokraterna verkar ha vind i seglen just nu och det beror nog på att många som uttrycker sympatier med partiet inte är medvetna om vad partiet står i andra frågor än invandringen. Nytt fokus kommer att granska Sverigedemokraterna i flera artiklar utifrån arbetarklassperspektiv då andra tidningar och medier sällan analyserar sönder deras angrepp på fackföreningsrörelsen, kvinnors rätt till sin sexualitet och arbetarklassen som klass.

SD - dumpa arbetsrätten. Håll käft och arbeta!
Sverigedemokraternas före detta ordförande Mikael Jansson som arbetar som truckförare på Volvo Logistics i Göteborg visar tydligt i en intervju med Dagens Arbete att Sverigedemokraterna sätter vit hud, blåa ögon och svenskt efternamn före sina arbetskamrater som han dagligen sliter sina kroppar med på golvet. Sverigedemokraterna förespråkar klassamarbete, arbetarklassen ska vara lojal med svenska överklassen och inte med sina arbetskamrater som har utländsk påbrå, även om man har mer gemensamt arbetar emellan. Arbetarklassen har en egen identitet, egen historia och egen kultur, något Sverigedemokraterna vägrar se.

Man kan läsa i Sverigedemokraternas partiprogram under arbetsmarknadspolitik att fackförbunden har för stort inflyttande och man vill göra klara försämringar i arbetsrätten. Vad Sverigedemokraterna vill genomföra är att försämra LAS och ta bort MBL, som skyddar och ger arbetare inflyttande på jobbet. Syftet med medbestämmandelagen, MBL, är att ge arbetstagarparten medinflytande och medbestämmande i viktiga frågor. Det innebär att arbetsgivaren har dels en informationsskyldighet dels en förhandlingsskyldighet. Mikael Jansson tycker att partiets arbetsmarknadspolitik är bra även om hans egen arbetssituation kommer försämras anmärkningsvärt.

Sverigedemokraterna vill förhindra fackföreningar att tvinga företag att teckna kollektivavtal där facket inte har några medlemmar. Oseriösa arbetsgivare kan genom detta sätta i system att hota arbetare att inte organisera sig fackligt och att kollektivavtalen undermineras. Arbetare, ofta unga utan arbetsrättskunskaper kommer att utnyttjas maximalt, men det är inget som oroar Mikael Jansson och hans parti.

SD talar med kluven tunga.
Sverigedemokraterna som vill framstå som moralens väktare och ett seriöst alternativ till de andra partierna, smuttsar ner sitt eget rykte gång efter gång. Att ett parti som säger sig bekämpa kriminalitet har en rad kvinnomisshandlare, hembrännare och rånare bland kandidaterna till valet 2006 tyder på en häpnadsväckande dubbelmoral. Att ett parti som säger sig företräda de skötsamma svenskarna har en förbluffande stor mängd skuldsatta är ett tecken på att partiet har svårt att leva upp till sin självbild. Att partiet som säger sig stå för demokratiska ideal har kandidater som tipsar om våldsförhärligande rasistisk litteratur på nätet och har aktivister som går i nazistiska demonstrationer, visar ännu en gång att partiet har svårt att dra gränsen mot nazismen. Sverigedemokraterna må ha skulder, kriminella kandidater och svårt att hålla rågången mot den nazistiska rörelsen.

Samuel Älgemalm som är representant för Sverigedemokraterna i Växjö publicerade nyligen en text på den lokala Sverigedemokratiska hemsidan med kritik mot byggandet av moskéer. Samuel Älgemalm kopierade texten nästan ordagrant ifrån det nazistiska partiet Nationalsocialistisk Front hemsida.

”Över våra huvuden har politikerna, i största möjliga tysthet, beviljat bygganden av osvenska symboler i våra kommuner. Moskéer kommer inom kort att förfula allt fler av våra stadsbilder. Till Sverige pågår en invasion av främmande människor. På sikt hotas det svenska folket att utrotas till följd av rasblandning, lågt barnafödande, ökade aborter och andra inslag som drabbar vårt folk.”

Samuel Älgemalm försöker bortförklara kopieringen att det var en ren tillfällighet, men att 200 ord lång text nästan ordagrant smugit sig in verkar mystiskt. Partistyrelsen inom Sverigedemokraterna ser man inte lika lättvindigt på saken, partiledaren Jimmie Åkesson låter via sin pressekreterare hälsa att artikeln är oacceptabel.

Sverigedemokraterna använder annars andra sätta att försöka underblåsa främlingsfientliga vindar riktade mot mer ofta muslimer. Sverigedemokraten Mats Thuresson som sitter för partiet i Simrishamn kommunfullmäktige sa i slutet av 2006 att en miljon muslimer i Sverige lever på bidrag. Något som tydligt visar sig vara ren lögn och när Mats Thuresson konfronteras av media är hans kommentar “ att man ska ljuga så det låter sannolikt“. Att en representant för Sverigedemokraterna ljuger och hittar på olika siffror är inte en engångsföreteelse. För i Sverigedemokraterna är taktiken lagd, säg en lögn hundra gånger så kan den användas som sanning.