Profit eller föresättningar till värdig vård?

Det ligger just nu ett stort besparings krav på vårdsektorn i Norrköpings kommun och även i andra delar i Sverige. Jag tänkte beskriva hur våran verklighet ser ut för att visa på att det går inte att minska personaltätheten eller resurserna ute på golven i vårdsektorn. Besparningskraven kommer att få konsekvenser både i vårdkvalitet och sjukskrivning av personalen kommer att öka när personalen går på knäna.

På min avdelning bor fjorton brukare med olika behovshjälp, vissa med dubbelbemanning. Visa klarar mycket själva medan andra har ett mycket stort behov av hjälp. Vid morgonarbetet arbetar fyra personal att hjälpa dem upp, duscha eller hjälp med hygien, påklädning och vis omläggningar. Samtidigt ska vi finnas tillhand i matsalen att serveras frukost. Man springer i mellan och försöker att få ihop morgonarbetet och vara så mycket i matsalen ifall någon sätter i halsen eller behöver hjälp. En boende behöver hjälp att få i sig frukost då brukaren ej kan äta själv. Stressymtomen brukar komma runt 9.30 när man sneglar på klockan och inser att man inte hunnit med halvvägs av arbetet. Den sista som får frukost så kan klockan glidit iväg att klockan är 10.30 nästan elva ibland. Under morgonhjälpen och frukosten ska vi se till att brukaren får i sig sina mediciner, kontrollera och signera. Att det blir fel i medicineringen är knappast konstigt då vi hela tiden har åtta bollar i luften samtidigt som vi stressar fram i korridoren.

Den tid som då är kvar av förmiddagen ska vi både hinna städa rummen om det behövs, aktivera de boende och hjälpa dem som behöver gå på toa. Klockan tolv går den första av deltidaren hem för dagen. När klockan närmar sig tolv ska det dukas, brukare som vilar ska hjälpas upp, medicinering av tolvmedicinen och matvagn ska hämtas. Visa boende vill inte äta i matsal och andra är i behov av att ha hjälp att äta. Vid lunch är vi tre som serveras klockan 12.30, men många gånger är vi bara två som ska skena runt och servera mat. Man gör allt för att inte uppfattas som stressad runt lunchen samtidigt som man redan i huvudet ligger fem steg före.

Runt 13-tiden kommer en ur kvällspersonal in och förstärker. Efter maten vill nästan alla vila samtidigt ska allt diskas och matvagnen ska skickas iväg innan klockan två. Många dagar är det bara två av de boende som inte vilar. Runt tre går en i personalen som arbetat dag hem och brukarna börjar vakna och vi serverar kaffe. De som inte klarar att ta sig ur sängen själva får hjälp av personalen. Under eftermiddagen ska vi aktivera de boende genom spel, tidningsläsning eller bara sitta och prata. Klockan 15.30 kommer nästa i kvällspersonalen in för tjänstgöring, blöjbyten och toalettbesök. Klockan 16.00 går sista av dagpersonalen hem och sista kvällspersonalen börjar arbeta. Klockan 17.00 är det åter dags för medicinering och förberedelser för kvällsmaten. Maten som kommer från storkök ska värmas, dukning och de som inte kommit upp än ska hjälpas upp. Klockan 17.30 serverar tre i personalen kvällsmat och samma stress uppstår som under lunchen. Efter kvällsmaten vill många gå och lägga sig för natten. Kvällen består av avklädning, medicinering, toabesök, läggningar och en sista kvällsmacka innan de boende somnar för natten.

Vad jag vill komma denna redogörelse är det är inte värdig omvårdnad även om vi i vårdbiträden och undersköterskor lägger ner blod, svett och väldig mycket vilja så kan vi inte trolla med knäna. Får vi inte föresättningar att ge värdig vård hur ska vi då lyckas?